Den första bilden. Naturfotografen Staffan Widstrand minns den tydligt. Hur leoparden sitter i ett träd på savannen, hur han beväpnad med sin Kodak Instamatic avfyrar avtryckarknappen. Klick. Han är elva år och på safari i Afrika. Kontinenten där han bott tidigare. Landet Tanzania där allting började.


– JAG KOMMER IHÅG trummorna och dansen om kvällarna. Doften av rök i inpyrda lerhus. Solens gassande strålar, berättar Staffan Widstrand.
Två år bodde han i Afrika. När han fyllt sex år började han skolan i Dar es-Salaam. Första skoldagen förstod han inte ett ord av vad lärarna sa. Men Staffan Widstrand lärde sig snabbt, snart kunde han prata både engelska och skriva skrivstil.
Det var när familjen flyttade tillbaka till Sverige som det blev jobbigt. Staffan Widstrand som redan gått ettan och tvåan i Tanzania började om tvåan i Sverige. Men klasskamraterna var ett år äldre och hans lärarinna gillade honom inte. Han skrev skrivstil på ett annorlunda sätt och kunde inte alla svenska psalmer som de sjöng. En dag fick han gå längst fram i klassrummet och skriva skrivstil på tavlan – så att fröken kunde visa resten av klassen hur man absolut inte skulle skriva.
– Till slut orkade jag inte längre, jag gick om trean för att hamna i en ny klass. Jag har inte varit mobbad sedan dess, men jag bär med mig erfarenheten. Det har blivit lite av en drivkraft för mig, tror jag. En ilska mot orättvisor som jag har med mig i allt jag gör, säger Staffan Widstrand.

PÅ SMEDVÄGEN 5 i Järfälla har han hem och kontor, den berömde naturfotografen. Utanför balkongfönstret glittrar Mälaren vit och långt där borta vid horisonten finns skogen, blå i vinterljuset. Och det är naturen som fångat Staffan Widstrand, som intresserat honom ända sedan han läste om rovdjur som liten och var på upptäcktsfärder med fältbiologerna.
– Jag har alltid varit fascinerad av naturen, jag vet inte varför. Mina föräldrar var inte speciellt intresserade, det var mer jag som drog ut dem i skogen. Det här med fotograferandet var från början en bisak. Jag tog bilder för att visa kompisar vad jag varit med om. Det var ett sätt att dokumentera erfarenheter, samla troféer. Det var först senare jag insåg att jag kan använda bilderna för att berätta, för att förmedla min känsla av hur det är att vara mitt ute i urskogen.

STAFFAN WIDSTRAND har alltid längtat till nya platser. När han var 15 år tågluffade han med sin flickvän genom Europa och med kameran i hand har han rest från Peru, Kanada och Arktis till Australien och Japan.
– Jag drivs av en otrolig nyfikenhet, berättar han. Jag undrar alltid vad som finns vid slutet av horisonten, bakom bergen. Jag försöker hela tiden ta mig till andra sidan. Jag vill se vad som finns där bakom. Jag vill veta hur det ser ut.
Och upptäckarglädjen syns i Staffan Widstrands bilder. De är som vackra, frusna ögonblick. Storslagna landskapsvyer. Bilder på djur där man känner igen sig själv i det vilda. Enkelt. Harmoniskt.
När Staffan Widstrand fotograferar är han helst själv. För honom skapas bilden i samspel mellan fotograf och objekt. Det är en tvådelad relation, ett samförstånd. Därför kan det störa om man är flera fotografer.
Som naturfotograf kan det bli långa stunder av väntan. Tid då fotografen inte kan göra annat än avvakta, och hoppas. En gång låg Staffan Widstrand i ett gömställe för att fotografera varg. I tretton veckor låg han där och spanade, ensam med sina tankar. Men det kom ingen varg.

HEMMA VID KÖKSBORDET äter Staffan Widstrand After Eight. Hans dotter kilar in från vardagsrummet för att gripa åt sig en italiensk mandelskorpa.
– Vilken godisråtta du är, du måste vara släkt med mig, säger Staffan Widstrand med ett leende.
Om man stod nere på gatan och tittade in genom fönstret skulle man kanske kunna se dem där, när de småretas om sötsaker. Staffan Widstrands dotter har också funderat på det här, att någon skulle kunna se dem. Det är när pappa Widstrand sätter på världsmusik som det händer. Plötsligt börjar han spontandansa. Det är rytmen som gör det. Han blir glad i hela kroppen och han dansar. Dansar in i nuet, in i musiken. www.staffanwidstrand.se
Nathalie C. Andersson
|